6 augusti, 2015 by minawidding

Det här är inte en blombukett

Man kan närma sig skrivandet på så många olika sätt. Och vi förhåller oss till skrivandet, på så många olika sätt. Vill olika med det, har olika förutsättningar, gör oss olika bilder utifrån vem vi är, var vi varit, vart vi vill.

Många av de kurser jag tidigare hållit, har närmat sig skrivandet via vägen lust. Att det ska vara roligt, att det är en lek, fast på dödligt allvar ofta, såklart. Fri kreativitet, dämma upp alla portar. Men vad ska man göra med den störtflod av ord man dämt upp? Hur ska man hanteras med dem, så att de faktiskt berättar det vi vill att de ska berätta, så att den som sen ska läsa det, får samma upplevelse man själv har målat upp i sitt inre?

Det är här hantverket börjar. För det går att utveckla tekniker för att forma orden så att det gör det vi vill. Det behöver inte vara sprunget ur ens inre fixt och färdigt (och underförstått, att om man inte lyckas med det har man inte gudagåvan och då är det kört). Det är inte på långa vägar kört, det finns massor med sätt att lära sig hantera skrivandet, utan att man för den del får sin stil, eller sin berättarröst förstörd, tvärtom.

Och för en del, kan det kännas skönt att ha gått igenom de här verktygen, innan man sätter sin fantasi fri. För att känna sig lite tryggare kanske, en livbåt att klamra sig i på det stormande havet.

Det är det jag har gjort under veckan i Skurup, tillsammans med elva blivande författare. Vi har närmat oss skrivandet, från hantverkshållet. Utvecklat texter och idéer med hjälp av olika tekniker. Och fortfarande med personligheterna intakta, ja jag skulle snarare säga att deras personligheter syns ännu mer i texterna nu. Och det har varit fantastiskt roligt! Enastående berättelser, varenda en av dem.

Så varför är det ingen blombukett, kanske du undrar. Ja de som gått med mig denna veckan, vet svaret. Det har de fått skriva om, under en skrivuppgift som handlade om språk. Att skriva med sitt eget språk, att beskriva med sina egna ord, eller sin karaktärs ord/utifrån dennes synsätt, och att vara specifik och noggrann. Det är inte blommor, till exempel. Det är vallmo, blåklint, baldersbrå och veteax. Baldersbrå, det var ett namn jag inte kunde innan. Jag hade sagt prästkrage, och det var det många som skrev också, men så kom det, någon skrev baldersbrå. Och det blev en historia i sig.

För en annan, är det kanske en handfull växter, spröt kanske, som rivits upp ur närmsta dike. Ointressant och utan färg. Eller en omsorgsfullt plockat midsommarnattsbukett, med drömmar om ett pojkhjärta som pickar i takt med ens eget. Så, det är verkligen vad som helst, men knappast ”bara” en blombukett. För mig är det blommorna jag plockade på morgonpromenaden innan frukost, där jag gick mellan fälten och såg både harar och kaniner. Vallmo och blåklint är exotiskt för mig, som kommer från norrland och knappt ens gått ute bland några vetefält. De andas sommarmorgon och början på en intensiv dag med växande och glädje.

Och nu åker jag strax tillbaka till Umeå och Bastuskär, efter några dagars semester i Göteborg. En veckas skrivande och samtalande ute på ön tillsammans med Jenny, även hon skrivpedagog. Det kommer att bli underbart.